PETER EKWIRI – EN KRONOLOGI

James Fort Prison, February 20031973, 20 april. Född i Uganda. Son till sudanesisk far och ugandisk mor.

1993, 24 december. Ekwiri anländer till Sverige med hjälp av ett etiopiskt resedokument som han fått genom Baptistkyrkan.

1993, 29 december. Söker politisk asyl och uppger då att han är krigsflykting från södra Sudan, från byn Dua. Bor under ett och ett halvt år i Fagersta respektive Sandviken. Invandrarverket ifrågasätter hans ursprung och låter honom genomgå fyra olika språkanalyser. Analyserna ger högst varierande och osäkra resultat men den fjärde språkanalysen slår fast att han kommer från Ghana i Västafrika. Detta är en felbedömning på 500 mil.

1994, 15 december. Ekwiri sätts i förvar.

1994, 21 december. Statens invandrarverk beslutar att inte bevilja Ekwiri uppehållstillstånd eller arbetstillstånd. Även hans ansökan om flyktingförklaring och resedokument avslås. I detta dokument framgår även att Ekwiri ska avvisas och beslutet bör förenas med återreseförbud. Ekwiri överklagar detta beslut.

1995, 2 februari. Utlänningsnämnden avslår Ekwiris överklagande i fråga om avvisning m.m.

1995, 30 maj. Ekwiri ”repatrieras” till Ghana där han landar dagen därpå. Eskorten bestod av kriminalinspektör Gunnar Wiksten (som var ansvarigt polisbefäl) och två tjänstemän från kriminalvårdens transporttjänst, Tony Hast (transportledare) och Tomas Bergman. Sveriges honorärkonsul i Accra, advokaten Amarkai Amarteifio, möter dem på Kotoka International Airport. Innan det hela verkställdes ville Arlandapolisen försäkra sig om att Ghana var rätt land och bad konsul Amarteifio om en second opinion om Ekwiris nationalitet. Amarteifio intygade att det lät som om Ekwiri kom från Ghana. Ghana Immigration Service ifrågasätter att Ekwiri är från Ghana och Wiksten skriver under en garanti på att Sverige tar tillbaka Ekwiri ifall det visar sig att han inte är från Ghana. Omedelbart efter ankomsten placeras Ekwiri i häktet på Osu Police Station för vidare förhör om sin nationella identitet. Han är med andra ord en illegal invandrare i landet och möter i Ghana samma behandling som han gjorde i Sverige. Häktad i nio månader utan att bli anklagad för något brott. 1995, 1 juni. Transportledare Tony Hast skriver i sin bevakningspromemoria att man under mottagandet i den förpassades destinationsland inte kunde ”fastställa hans identitet, under tiden vi var där, men beslutade att ha honom kvar för fortsatt utredning. Allt under förutsättning att vi kan garantera hans resa tillbaka, om det visar sig att han inte är från Ghana”. I samma dokument, under rubriken ”Övriga händelser och erfarenheter under transporten och i destinationslandet”, skriver Hast: ”Ta med mycket kontanter (dollar), det kan behövas. Konsuln vill ha betalt för sitt arbete, om han blir inblandad.” Dessa uppgifter bekräftas i kriminalinspektör Gunnar Wikstens verkställighetsberättelse (två A 4-sidor). Wiksten ger Amarteifio 500 dollar för sitt arbete att utröna varifrån Ekwiri kommer. Ekwiri insisterar på att han kommer från Sudan.

1995, 19 juni. En bild på Peter Ekwiri publiceras i Ghana Weekly Spectator för att han ska kunna identifieras av någon som är släkt med honom. Ingen hör av sig. Det står klart att Ekwiri inte är från Ghana.

1996, januari. Amarkai Amarteifio försöker med hjälp av ambassadör Arne Ekfeldt i Nigeria få fram sudanesiska resedokument för att möjliggöra en vidarerepatriering till Sudan.

1996, 10 februari. Kort därefter spärras Ekwiri in i James Fort Prison. Detta sker efter att han tillsammans med andra fångar gjort hungeruppror på Osu Police Station där han suttit häktad sedan ankomsten till Ghana. Innan flytten bestraffas Ekwiri genom att fastkejdas vid en påle över natten på polisstationen. Peter Ekwiri lär själv ha förklarat varför han skickades till fängelset enligt följande: ”My condition at the Osu Police cells started to worsen to alarming proportions as the stings of abject poverty were pelting me full in the face. There was no money left with me to food for my subsistence. I mounted series of violent behaviour that attracted the attention of the authorities. For that matter I was sent to James Fort Prison.” (Källa: The Ghanian Chronicle on the Web, Volume 2, No.10 – November 22, 2001)

1996, 2 maj. Efter nästan tre månader i James Fort Prison skickas Ekwiri tillbaka till Osu Police Station.

1996, mitten av juli. Amarteifio kopplar in dåvarande ambassadören, Arne Ekfeldt, som numera är avliden.

1996, 20 september. Ekwiri lämnar häktet i samband med ett försök att få in honom i Uganda. Ekwiri skickas utan eskort till Uganda med tillfälliga reshandlingar som Amarteifio utfärdat. Blir inte insläppt i landet, utan får återvända till Ghana. Vid den här tiden gör Arlandapolisen ytterligare två utbetalningar till Amarkai för hans utgifter i ärendet (främst för försöket att få Ekwiri till Uganda). Den första på 1609 dollar, den andra på 438 dollar. Ekwiri säger att han är från Sudan och Ekfeldt uppmanar myndigheter att skicka honom dit. Fast det sker ingenting. Därefter placeras han ca två månader i flygplatspolisens häkte innan han släpps fri. Alldeles innan han släpps fri (i mitten av september) gör Amarkai ett sista försök, nämligen att få Ekwiri till Nigeria för att där besöka Ugandas ambassad och därigenom få resehandlingar. Försöket faller på att Ekwiri vägrar samarbeta. Arlandapolisen visar inget mer intresse för fallet vid den här tidpunkten. Man gör inga mer utbetalningar. Amarteifio betalar inte längre pengar till de poliser som håller Ekwiri fången. Ekwiri blir släppt ur fängelset och skriver brev till UNHCR.

1997, 12 februari. Ekwiri skriver en ”PETITION FOR ASSISTANCE” till utrikesministeriet i Ghana: ”Dear Sir, I humbly wish to put this my petition before you for an assistance. Sir, I am a Sudanese who had been mistakenly brought to Ghana while travelling from Swaziland to Sweden for about 2 years now. The cause of my coming to Ghana is that, the Ghanian language analyzer in Sweden suspected me to be a Ghanaian, why because my native language (Sudanese language) sounds like one of the Ghanaian Akan languages, thus, just over some slight mistake in interview. Sir, my cause is being handled by Swedish Consulate in Ghana and in fact the delayance is as at now upsetting my whole life, since I am a stranger who do not have any relative here. I knee before your high offices to intervene in my matter to enable me go back to Sweden at your earliest convenience. Thanks in advance for your kindness. Yours faithfully, E. Peter”

1997, 21 maj. Ekwiri som fortfarande identifierar sig som sudanes skriver en, som han själv kallar det, ”pathetic petition” (två A4-sidor) till inrikesministern och ber om hjälp med sin slutgiltiga repatriering till Sverige (ultimate repatriation to Sweden).

1997, 31 juli. Utrikesministeriet i Ghana gör en note verbale till svenska konsulatet med anledning av Ekwiris brev och ber Sverige se vad de kan göra i fallet. Ärendet blir liggande hos Amarteifio.

1998, februari. Den nye ambassadören i Nigeria Lars Ekström får påtryckningar från Ghana i Ekwiriärendet i samband ett besök i landet.

1998, 13 februari. Mr Amarteifio skriver brev till Gunnar Wiksten vid Arlandpolisen där han påpekar att han uppfordrats av ”Ministry of Foreign Affairs to take immediate action to remove a potential source of embarrassment from the country. Prior to the meeting, note verbale had been addressed to me on July 31, 1997.” Brevet hävdar också att ”Mr Peter Ekwiri who was deported to Ghana in May 1995 is still in the country. I wrote to you two letters. I interviewed him on February 10, 1998. He is prepared to accept responsibility to return home if he is given financial support. I suggest 2,500 dollar. I have personally looked after him since he arrived here in 1995. You have refunded the cost of looking after him up to the last quarter of 1996. Please further add an amount of 1500 dollar as refund of part of my personal costs and expenses to date.”

1998, 10 mars. Ekström skriver hem till Sverige och ber UD utreda vad som går att göra i ärendet. Enligt Ekströms brev håller Ekwiri-ärendet på att utvecklas till en belastning för de bilaterala relationerna mellan Ghana och Sverige. På UD handlägger Steen Hohwü-Christensen ärendet och begär in synpunkter från Arlandapolisen (Håkan Ejdervik som är Wikstens chef) och Rikspolisstyrelsen (Hans Rosenqvist).

1998, 3 april. Polisen är av uppfattningen att ärendet är avslutat för svensk del i och med att Ghana mottagit Ekwiri. Polisintendent, Håkan Ejdervik, skriver till UD följande svar: ”Ekwiri avvisades till Gahan [sic!] 1995 efter beslut av svenska myndigheter. Han mottogs av myndig-heter i Gahana [sic!]. Närmare omständigheter kring detta framgår av handlingarna i ärendet. Ärendet är enligt vår uppfattning avslutat i och med att Ekwiri accepterades av myndigheterna. Detta är praxis i våra verkställighetsärenden vid Arlanda. Håkan Ejdervik, polisintendent.” Ejdervik nämner alltså inte den garanti som Wiksten utfärdat att återta Ekwiri ifall han inte är ghanes. 1998, 7 april. Hans Rosenqvist vid Rikspolisstyrelsen skriver ett svar till UD där man instämmer i ambassadör Ekströms hållning att det ligger närmast till hands att anse ärendet avslutat för svenskt vidkommande.

1998, 16 april. Rikspolisens uppfattning blir också UD:s linje. I ett brev ger Steen Hohwü-Christensen följande direktiv till ambassadör Lars Ekström: ”Vi har låtit rikspolisstyrelsens polisbyrå och flygplatspolisen på Arlanda yttra sig i ärendet. Deras svar bifogas. Som man kunde förvänta sig kunde ingendera komma med något förslag till positiv lösning utan RPS är av samma mening som ambassaden, nämligen att ärendet är avslutat för svenskt vidkommande. Jag anser det viktigt att det görs klart för Ekwiri att han inte under några omständigheter kan förvänta sig att få återvända till Sverige – trots konsul Amerteifos [sic!] ingripande i ärendet som kunnat uppfattas som motsatsen. Steen Hohwü-Christensen.”

1998, 24 april. Ambassadör Lars Ekström skriver i ett brev till utrikesministeriet i Ghana att Sverige inte ser några skäl att vidta åtgärder i ärendet. I brevet påstår Ekström dessutom att Ekwiri i Sverige ska ha utgett sig för att vara ghanes och därigenom själv orsakat att han hamnat i Ghana.

1999, 11 juni. Ekwiri gör, enligt journlisten Raymond Archer, en skrivelse med Commissioner for Human Rights and Administrative Justice (CHRAJ) mot Mr Amarkai Amarteifio. I denna skriver Ekwiri: ”He does not mind how I eat or even when I fall sick how to cope. My plea is that help my right and allow justice to prevail in my case and my ultimate repatriation back to Sweden.” En tid efter det grips Peter Ekwiri anklagad för att ha ofredat en flicka på den byskola, James Taylor School i Kasoa, nära Accra, där han sedan en tid får uppehälle mot att han ger barnen undervisning. Enligt frilansjournalisten Erik Sandberg hörde inte polisen någon av de fyra personer som kunde förse Ekwiri med alibi.

2000, i början av december. Erik Sandberg stötte på fallet i samband med en förutsättningslös genomgång av UD:s arkiv, under kategorin ”Flyktingar: avvisningar.” Där fanns korrespondensen mellan Ekström, UD och Ghana från 1998.

2001, mars. Erik Sandberg och Andreas Rocksén letar upp Peter Ekwiri i Ghana.

2001, 13 september. Regeringskansliet, UD, gör ett utlåtande genom pressekreterare Pekka Johansson. I detta betonas att ärendet inte handlagts felaktigt på något sätt.

2001, 26 september. Genom sitt ombud, advokat Per Erik Samuelsson vid advokatfirman Silbersky, begär Ekwiri att Polismyndigheten i Stockholms län fullgör sin garanti gentemot honom och bekostar hans flygtransport från Ghana till Sverige.

2001, 4 oktober. Andreas Rocksén och Erik Sandbergs första dokumentär om Peter Ekwiri sänds i SVT.

2001, 11 november. Raymond Archer skriver en artikel, ”Tragedy of youth deported for cash”, om fallet i The Ghanian Chronicle.

2001, 15 november. Kerstin Maria Stalin (mp) ställer dåvarande migrationsminister, Maj-Inger Klingvall (s), inför frågan om hur hon ska handskas med uppgifter om fallet Peter Ekwiri som presenterades i dokumentärfilmen som sändes 4 oktober i SVT. Även Ulla Hoffman (v) tar upp saken i riksdagen efter att den första dokumentärfilmen om flyktingdumpning sänts i SVT.

2001, 4 december. I allAfrica.com publiceras ytterligare en artikel av Raymond Archer om fallet.

2002, 8 januari. Uppdrag granskning sänder Erik Sandberg och Andreas Rockséns uppföljning av dokumentären om Ekwiri. I denna framgår det att Ekwiri inte är den enda som dumpats i Ghana och att Sverige inte är det enda land som gjort sig skyldiga till detta brott. Göran Lindblad (m) tar upp ärendet i riksdagen efter att denna dokumentär sänts i SVT.

2002, 12 januari. Fallet får viss uppmärksamhet i svenska medier. Svenska dagbladet skriver om det under rubriken Flyktingdumpning prövas i domstol. ”För första gången ska dumpningen av flyktingar i Ghana prövas i svensk domstol, i länsrätten i Stockholm. Det gäller ugandiern Peter Ekwiri. Han avvisades till Ghana 1995, efter att utlänningsnämnden gjort språktester och dragit slutsatsen att han kom därifrån. En kriminalinspektör lovade då att Sverige skulle stå för återresa hit om det skulle visa sig att han inte var från Ghana.”

2002, 26 januari. Ambassadör Lars Ekström besöker Amarkai Amarteifio för att undersöka uppgifterna om dennes repatrieringsverksamhet. Amarteifio uppger att han tar emot 25-30 avvisningsärenden om året från olika europeiska länder. Samtliga är icke-ghaneser och Amarteifios uppgift är att mot ersättning av i genomsnitt 2000 dollar utreda ursprunget och vidarerepatriera dem. Under mitten av 90-talet var i genomsnitt åtta ärenden svenska. Den andelen har minskat till två, tre om året (det skulle innebära uppskattningsvis 40 svenska fall av flyktingdumpning under 90-talet). Amarteifio uppger att den senaste tidens uppmärksamhet i media skadat hans affärer. 2002, 4 februari. svt.se/nyheter rapporterar att utredningar om flyktingdumpning blivit nerlagda. Åklagarna Kristian Augustsson i Malmö och Ulf Barck-Holst har granskat avvisningar av fem personer utan att finna att polisen gjort något fel.

2002, 1 maj. I ett pressmedelande från FN framgår att Sverige ger svar på frågor till kommittén mot tortyr om bl a praxis för att skicka tillbaka främlingar och kontroll över polisens bruk av våld. Den svenska delegationen uppger att avvisningar av främlingar till Ghana inte lett till att de utsatts för dålig behandling och att man vidtagit åtgärder, i de fall där deras nationalitet var okänd, som lett till deras slutgitliga återvändande till deras sanna länder (the measures still appeared to result in their eventual return to their true countries).

2002, juni. Okoth Osewe rapporterar i Offensiv 526 om en nybildad stödgrupp ”Peter Ekwiri Support Group” med medlemmar från diskussionsgruppen Network Africa-Sweden (NAS). Gruppen skrev ett uttalande för att få fallet återupptaget.

2003, 6-7 februari. Medlemmar i redaktionen för tidskriften Glänta hör Ekwiri om hans situation i fängelset, syn på ghananska och svenska myndigheter och han uppfattning om framtiden.

2003, 2 mars. Peter Ekwiris advokat i Ghana, Mr Yeboha, hävdar i ett telefonsamtal med Glänta att fallet varit uppe i Högsta domstolen och att Peter Ekwiri är ute mot borgen.

2003, 20 mars. Tommy Arvitz presenterar en utredning, Utredningen om översyn av regler och praxis vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut, till stadsrådet Jan O Karlsson.

2003, 14 april. Peter Ekwiris advokat i Ghana, Mr Yeboha, hävdar återigen i ett telefonsamtal med Glänta att rättegången pågår. Ekwiri sitter nu häktad i Ministry’s Police Station.

– Ovanstående kronologi publicerades i Glänta 2003.

2003, hösten. Peter Ekwiri släpps från James Fort Prison, friad från alla anklagelser.

2009, september. Peter Ekwiri tar sig till Sverige och söker asyl på nytt. Än en gång får han avslag. Migrationsverket bedömer nu att han antingen kommer från Sudan eller Uganda men att han saknar asylskäl och ska visas ut. Frågan om Sveriges skuld till att han blivit fängslad, torterad och strandsatt i främmande land i femton år, har inte prövats.

2010 6 juni. Andreas Rocksén och Erik Sandberg gör en sammanställning av hans fall i laikareport och skriver en debattartikel i Aftonbladet.

2010, juni. Peter Ekwiri kräver svenska staten på mångmiljonbelopp i skadestånd genom en av sina advokater Per E Samuelson. Peter Ekwiris asylärende tas upp i Migrationsöverdomstolen i juni 2010. Han nekas asyl.

2012, 14 maj. Peter Ekwiri får höra att han återigen kommer att utvisas till antingen Uganda eller Sydsudan som utropades självständigt i januari 2011 trots att han inte har giltigt medborgarskap i något av dessa länder.