MUSIKLIVET GÖTEBORG 1955-2018

IMG_9147_800px

Under perioden 14 november 2015–14 januari 2018 visar Göteborgs Stadsmuseum utställningen Musiklivet Göteborg 1955-2018. Clandestino Festival presenteras med följande text.

FESTIVALEN SOM VILL FÖRÄNDRA
Vad förenar dublegenden Lee »Scratch» Perry med tumpianokollektivet Konono N°1 och postkoloniala ikoner som Gayatri Spivak? Känslan av förvirring är inte ovanlig när det är dags för en ny upplaga av Clandestino Festival. Ändå är det någonting med händelsen som inte upphör att locka besökare och artister från hela världen.

I själva verket är upplägget för festivalen inte särskilt komplicerat. Under en viss tidsrymd arrangeras konserter med internationella akter för en musikintresserad allmänhet. Samtidigt pågår initierade samtal, filmvisningar och konstnärliga interventioner av olika slag. De sena timmarnas klubbmusik bryter hävdvunna beats. Publik dansar till sent på natten, några lyssnar på poeter som läser ur sina senaste alster.

Den unika festivalstämningen kan skapas på en takterrass, inne i ett bergrum såväl som i ett stjärnspäckat festivaltält. Eller, som på senare år, vid en skogstjärn i gryningen där besökarna förtrollats av musiker som fått en hemmasnickrad flotte till scen. Kulisserna utgörs inte sällan av mystiska naturlandskap, livfulla hamninlopp och omgjorda lagerlokaler.

Men Clandestino vill, på en och samma gång, motverka den rådande bilden av kulturskillnader, enligt vilken människor från andra kulturer framställs som överhängande hot. I takt med att rasismen genomgått förvandlingar angriper Clandestino denna föreställning med metoder som utplånar skiljelinjer som exkluderar grupper från kulturlivet i Göteborg.

Det finns därför varken dolda eller explicita territoriella begränsningar när vi bokar programpunkter. Artisterna kommer inte nödvändigtvis från Västeuropa eller USA, men inte heller måste de identifiera sin hemvist i Latinamerika, Östafrika eller Mellanöstern. Det är inte musik från en viss plats i världen som står i fokus. Vi undviker följaktligen att boka uteslutande eller huvudsakligen svenska akter. På så vis öppnar sig fält med mongoliska strupsångare, sydkoreanska geomungovirtuoser och colombiansk psykcumbia.

Urvalet låter sig inte begränsas av populära genrebestämningar. Det måste definitivt inte vara en viss typ av musik som det skrivs om i medierna. Många av artisterna har aldrig uppträtt i Sverige innan, vissa har aldrig ens satt sin fot i Europa. Instrumenten kan vara främmande, märkliga hemmabyggen från avlägsna flyktinglandskap.

Clandestino är också en plats där många − inte minst Göteborgsartister som Little Dragon, Amina Hocine med flera − gör sin första spelning någonsin. Festivalen skyr huvudfåran som en mullvad undviker dagsljus. Vi lyssnar inte på musik med ögonen, utan vi uppmärksammar musik som inte hörs.

Clandestino skiljer sig därför från den typen av galor där välmenande kändisar kämpar mot rasism, sexism och andra förtryck utan att de grupper som själva är möjliga måltavlor för förtrycket får komma till tals − annat än som offer, någon att tycka synd om.

Här möts istället artister som går i bräschen för musik som befinner sig i ett konstant intrycksflöde. Ingen känner sig hemma mer än någon annan i kraft av sin identifikation eller grupptillhörighet. Såväl den patriarkala diskrimineringen som den strukturella rasismen (varför finns det inga invandrade svenskar i ledningsgrupperna för Göteborgs kulturprogram?) är som vi ser det ett lika stort hot mot en stads kulturella utveckling som den högerpopulistiska demoniseringen.

I den bemärkelsen är Clandestino en praktiserad kritik av varje form av ideologiproduktion som upprätthåller motsättningar mellan folk, reproducerar reservat för de andra bland oss själva och underbygger rasifierat utanförskap. Alla som har varit där vet att det inte är så komplicerat som det låter, ändå låter det komplicerat eftersom en värld full av förenklingar måste utmanas, idag mer än någonsin.

CLANDESTINO FESTIVAL
Clandestino Festival har ägt rum i Göteborg första helgen i juni sedan 2003. Projektet startades för att uppmärksamma Peter Ekwiri, en flykting som svenska migrationsmyndigheter, efter en så kallad språkanalys, hade dumpat i Ghana trots att han flytt från gränstrakterna mellan Uganda och Sudan. När festivalledningen träffade honom hade han varit fängslad i ett före detta slavfort utan rättegång i tre år.

Omkring 2 500 artister från ett sjuttiotal olika länder har uppträtt i Göteborg med omnejd under Clandestinos flagg. Sedan 2009 arrangeras varje år en festivalutflykt till Bottna och Gerlesborg i Bohuslän. Samma år lyckades Peter Ekwiri, frikänd, ta sig tillbaka till Sverige ombord på ett belgiskflaggat lastfartyg. Clandestino Institut ligger även bakom alternativa film- och skrivarkurser, konstutställningar och poetiska drönarattacker över Way Out West. Peter Ekwiri lever 2015 ännu gömd, utan att ha beviljats asyl eller permanent uppehållstillstånd. Tio procent av biljettintäkterna har de senaste åren gått till välgörande ändamål.

Texten är ursprungligen publicerad i Röster från musiklivet Göteborg 1955–2018, i samband med utställningen Musiklivet Göteborg 1955–2018 på Göteborgs stadsmuseum.