“När vi samlades på Tahrirtorget i januari var vi miljoner, män och kvinnor, kristna och muslimer, barn och vuxna, vi bodde tillsammans på torget. Jag rörde mig mellan tälten och där fanns en djup känsla av samhörighet. Inte en enda kyrka brändes, inte en ung kvinna utsattes för trakasserier av män. Det var fredlig gemenskap utan diskriminering på grund av klass, kön eller religion. Vi levde så, natt och dag, ändå till Mubarak störtades.” Nawal El Saadawi 14 okt 2011
”It became just a nightmare. Especially cops. I knew that they knew that I was seven or eight or nine and they were just having fun with me. They wanted me to beg. And I couldn’t beg, so I got my assed kicked. But I learned a lot, a lot about them. I learned there were very few who were humane; they just wanted you to say what they wanted you to say. They wanted to be confirmed in something by you. By your face, by your terror of them.” – James Baldwin November 1987.
If we—and now I mean the relatively conscious whites and the relatively conscious blacks, who must, like lovers, insist on, or create, the consciousness of others—do not falter in our duty now, we may be able, handful that we are, to end the racial nightmare, and achieve our country and change the history of the world. – James Baldwin
Om vi – och nu menar jag de relativt medvetna vita och de relativt medvetna svarta som, likt älskande, måste kräva eller skapa en medvetenhet hos de andra – inte sviker vår plikt nu så kan vi kanske, hur få vi än är, göra slut på denna rasmardröm och forma vårt land och ändra världens historia. – James Baldwin